Jag var en sån jävla pudding igår. Små barn kallade mig prinsessa och jag ägde världen. Dagen spenderades inomhus med min pojkvän. Jahaja, det var ju mysigt. Jo, det var det ju faktiskt. Men man önskar ju att man kunde vara lite cool och fresh och bara träffa massa kompisar, dricka och inte behöva barnvakta ett barn som inte lyssnar. Men men! Det här är livet jag valt, ibland undrar man ju om man väljer rätt men gjort är gjort och älskar man så älskar man. Jag måste bara berätta en sak.

Alla människor jag någnsin träffat har typ tyckt om mig. Jag är en ganska lätt person, och har de inte diggat mig från början (typ Mimmi, haha ;)) så har de tillslut blivit charmade och tyckt om mig. Detta gäller praktiskt taget alla människor jag träffat i snart tjugo år, utom Axelias familj och min pojkväns farmor. Shit pommes frites! Den där tanten hatar mig mer än hon typ hatar djävulen. Och supertroende är hon också, katolik, och jag kan inte Fader Vår-ramsan. Ni kan ju tänka er.

Träffade Loam igår i Kista också. Ni vet, när man panikhandlar det sista och ser ut som att man just bajsat, typ. Hon bjöd mig till Nedas kille som skulle ha "chillkväll" med typ halva Samgymnasiet. Säkra källor har meddelat att det inte var chill och idag är Loam 20 år och tydligen inte så full i magen, haha!

Nä, men jag längtar faktiskt till att jag fyller 20 själv (augusti, 8 månader och 3 dagar to go, då va...) och kan bjuda in till stort kalas med min underbara föredetta klass och min ännu mer underbara föredetta föredetta klass och bli på pickalurven och äga stan. Nu ska jag sova, jag dör.

Nu ska jag ng titta på baksmällan, måla om mina naglar och sen sova. Nice! Jobbar natt imorgon, det känns ju.... Kul. Adjö!