Jag sitter här och tar bort min musche. Är man grek är man hårig och då måste man ta bort håret i fejjan lite då och då för att inte förväxlas med en man. Inte det jag skulle berätta om, men i alla fall. Jag ska ju på Millas 18-årskalas idag, så jag ska vara snygg och raka benen, ta bort muschen, sminka mig länge, föna håret dagen till ära. Ni kan stänga munnen nu, ni chockade personer där ute. Så jag ska hoppa in i duschen snart men först ta bort muschen, som sagt, så jag tänkte att jag klämmer in ett inlägg emellan.

Och inatt drömde jag den absolut stördaste drömmen i världshistorien.  Ni vet min Snygga Chef? Aa, han var med! Han satt i finkan, varför vet jag inte men det såg ut som en blandning mellan Oz, Prison Break och Rhodos stads torg. Och han var jätteinlåst och man kunde se in i hans cell för han hade den mest isolerade cellen av alla där. Det var bara en ytte-pytte-liten springa under stora järndörren och där rann det ut kiss för han hade väl ingen toa eller så därinne. Jag vet inte, helsjuk dröm. 

Så jag skulle dit och hälsa på, givetvis inte som att han var min chef utan mer som att vi var ihop på något vänster. Och vem skjutsar mig dit då? Jo, mitt Låtsas-Ex! Helsjukt. Och han var jättesnäll i bilen och så, jättespännande att han hade både körkort och bil i min dröm. Who knew? Så när vi kom fram dit så stannade Låtsas-Exet i bilen och jag gick dit själv. Det såg ut lite som Auschwitz. Jätteläskigt, så då började jag gråta i drömmen. Fast bara lite, jag började gråta fint. Så som Nicole Kidman gråter. Så när jag kom dit stod det typ sju småflickor utanför hans cell och skrek "Andeeers, we looove yoou!" (Snygga Chefen heter så egentligen, Anders alltså). Småflickorna såg ut som typ Backstreet Boys fans med flätor och sådär. Så rann kisset ut i springan under dörren och så sprang småflickorna iväg och skrek för de var så rädda.

Så jag fick fram till dörren, fast vid sidan om dörren för jag hade asfancy Marc Jacobs klackar på mig, så de fick inte hamna i kisset. Så ropade jag på Snygga Chefen genom dörren, så grät han. Så sa han "Du är värd så mycket mer än du tror... Och akta skorna, de är också värda mycket mer än du tror." För då hade han tydligen köpt mina Marc Jacobs klackar till mig. Så gick jag iväg mot bilen där mitt Låtsas-Ex satt och grät sådär Nicole Kidman-fint. Så när jag kom till bilen och satte mig så frågade han hur det hade gått. Så såg han att jag grät så kramade han mig jättelänge. Sen var vi plötsligt hemma hos han, han hade värsta etage-lägenheten och han var rik för det hängde kavajer överallt. Så hade han en sånhär antik soffa som är liten och mer avancerade ben och blommigt tyg och sådär, så satte jag mig där och tittade ut genom ett asstort fönster precis framför och det var värsta utsikten. Så kom mitt Låtsas-Ex till soffan och ställde sig framför mig och tittade på mig. I drömen kändes det som en evighet. Sen lutade han sig närmare och närmare mig och då la jag mig ner i soffan så kom han närmare igen och... Då vaknade jag!

Då var jag bara orolig för min Snygga Chef och chockad över att mitt Låtsas-Ex var så himla framgångsrik. Och supersnygg! I drömmen alltså. Och sen blev jag ledsen, för jag har inga Marc Jacobs klackar.