Nu äre såhär ännarova, att jag ska få sova inatt för första gången på en och en halv vecka. Sug på den ni! Fattar ni grejen?! Fattar ni hur glad jag är?! Och nu tänker ni, vad är skilnaden idag som inte var för en och en halv vecka sedan. Eller det kanske ni inte alls tänker, men nu när ni läst det så gör ni det. Polacken sover hos Grace inatt. Vi var där på partaj, och så skulle vi hem för det är ju absolut OMÖJLIGT att ta sig hem smidigt från Viksjö.

N: We go  home in 15 minutes, ok?
P: Ok. But why?
N: Because my mother said so...
P: Ok.

15 minuter senare.

N: Ok. Now we need to go! Hurry, hurry.
P: But why?
N: Because we need to go home?
P: But why?
N: Because my mother said so and als....
P: Why?
N: WE NEED TO GO, NOW!!

Jag var så jäkla arg på Polacken, det är fantastiskt att hon inte har fått en smocka av mig än. I telll you, FAN-TA-STIS-KT! Honm har gått mig på absolut nerverna sedan onsdag. Och vi alla är så jävla arga på våra polacker, så tar vi ut det på varandra och det finns INGEN som inte bråkat med någon annan i klassen sedan onsdags. Nu vet ni det.

Nu ska jag sova. Fy fan vad jag ska sova. Ibland är livet bra underbart.