Jag är en hårig människa, det är jag. Rakar jag benen på morgonen är de inte lena på kvällen. Det blir så, det är som en extra kromosom när man föds som grek. Den är osynlig, men alla vet att den finns där. Som en känsla, en abstrakt grej. Typ, alla greker har XXH eller XYH. H är den håriga kromosomen. Men i alla fall! Inte det jag ville snacka om.

Detta gör ju att jag inte är så känslig för hår, jag gillar håriga män och tycker skägg är assexigt. Och hår på rygg och rumpa, det är ju jobbigt men oj vad jag inte kunde bry mig mindre. Men hår på fötterna är en helt annan grej. Hår. På. Fötterna. Är. INTE. Okej. Och jag är ju hårig, så det har jag. Inte mycket, jag har på pricken tre hårstrån på varje fot. Jag noppar bort dem hela tiden, de ska aldrig få synas.

Imorse när jag duschade såg jag dem. Dessa tre hårstrån, som bara var där på min fot. Jag blev helt nervös, hår på fötterna är äckligt. Vartsomhelst utom på fötterna. Och nu sitter jag här och tänker, och klurar och funderar. Hur kunde det bli såhär? Varför har jag inte sett dem? Varför har de hunnit växa ut? Hur kunde detta ske?

Ikväll ska jag göra pedikyr, det är ju ändå sommar. Men håret ska bort nu, nu.
Så jag går på jakt efter en pincett nu.
Bye bye hairy feet. Thank you!